Allt gick bra på morgonen, kanske bättre än på länge. Ingen stress och vi var till och med klar förtidigt. Så när vi äntligen skulle åka så startar inte bilen. Batteriet är stendött. Jag blev lagomt irriterad. Så det var bara att snöra ut vagnen från bilen, gå in och hämta filtar eftersom lillan bara hade jacka på sig, på med mössan och traska till förskolan. Väl där så var dom precis påväg ut så då gatt jag ju klä på henne och på med blöja och allt gick som bara utför. Sen när jag väl var på G till bussen så åker den antagligen iväg precis när jag kommer fram, så då får jag stå å vänta. Samma sak händer såklart på stan då jag skulle byta buss.
Frusen som en isbit kommer jag 40 min sen till jobbet. Denna dag som började så bra slutar i "katastrof". Eftersom jag kommer jobba över den stunden jag var sen och måste åka buss hem så kommer jag måsta hämta lillan direkt när jag kommer fram, så det blir ingen vila idag. + Att J jobbar sent. Men det går förhoppningsvis bra ändå.
Vet inte om jag har nämt detta men jag har gått ner i tid ännu mer och är från årsskiftet sjukskriven 50%.
Kroppen blir bara sämre och jag orkar allt mindre tyvärr. Det tog länge innan jag bestämde mig för detta och jag har nästan mått dåligt över att ta detta beslut.
Kroppen har sagt jobba mindre, men hjärnan säger kämpa på även om jag inte orkat. Det är jättesvårt att acceptera att man blir sjukare. Men jag måste försöka bli bättre på att lyssna på min kropp. Jag vill ju orka ta hand om mitt barn med. Hon är ju mitt liv.
<3