Tisdag

Jag hade mycket i tankarna igår, men hann inte tänka så mycket. Jag har levt med min sjukdom i över 8 år och jag vet att det går mycket upp och ner. Att dåliga perioder kommer och går. Men jag vet också att det kommer bli bra. Jag vet att jag klarar det här. Jag är stark. Man får inte ge upp, utan man ska (försöka) se det ljusa i allt i stället.

Trodde jag skulle få en god natts sömn inatt med, men lillan ville nåt helt annat. Varför sova när man kan vara vaken? Sötungen :P Tur jag kan sova lite nu på dagen istället :)

<3

//Hanna