Tomhet

Idag känner jag mig helt tom. 

Igår vaknade jag och var glad, taggad och nervös. Vi skulle buda på ett hus som vi fastnat för väldigt mycket och vi skulle även resa till Stockholm för att träffa en läkare.  

 

Budgivningen började bra men slutade i katastrof.  Vi trodde aldrig att huset skulle stiga nästan 500 000 och var nästan säkra på att vi skulle få det. Men efter att det stigit 480 000 så var vi tvungen att ge oss för vi hade precis passerat våran budget. Så besviken vi blev. Vi trodde aldrig att det skulle gå så högt som det gjorde. Men det kommer ut fler hus såklart. 

Sen hos läkaren kom nästa käftsmäll.

Jag och J har pratat mycket om framtiden och våran längtan efter fler barn. L är 6 år nu och tjatar om ett syskon och vi har länge sagt att nu är det dags.  Så min förhoppning var att kunna plocka bort Mycophenolate nu men istället får vi veta att jag måste öka medicinen och ska göra en ny biopsi om ett år för att se om inflammationen i levern är borta. Ett helt år. 

Det brast och jag vet inte hur många gånger jag börjat grina.  

Jag är bara så grymt besviken på hela gårdagen.  

Jag måste få smälta der här så kommer det nog kännas bättre snart igen. 

 

Skönt att jag tagit ledigt nästa vecka iaf.