Livets möjligheter

Jag har haft väldigt mycket motgångar i mitt liv, speciellt i tonåren. Det är en tid som jag alltid kommer ha i minnet. Jag känner mig så glad över att jag under denna otroligt långa resa, har lärt mig massor om mig själv. Tidigare trodde jag tex aldrig att jag någonsin skulle bli lycklig igen och få leva livet, eller kunna acceptera min sjukdom. Men ju äldre jag blir desto bättre blir jag på att acceptera att det är såhär livet ser ut, och det går inte göra nånting åt. Och att jag måste vara glad att jag lever och kan leva ett så pass normalt liv som jag ändå gör. Jag har tagit mig igenom gymnasiet med betyg som jag är rätt nöjd med, jag har en pojkvän som är den bästa för mig och mitt liv och som jag älskar så otroligt mycket, jag har underbara vänner som bryr sig och ställer upp. Jag har en fantastisk familj som jag älskar över allt annat och vi har en bra sammanhållning med släkten :) Jag har skaffat mig ett jobb som jag efter 2 jobbiga veckor kunnat acceptera och känner att jag kan stanna där åtminstone ett halvår, sen får vi se hur arbetsmarknaden ser ut då och hur jag trivs och tjänar.

Saker i livet börjar falla på plats känns det som. Även om jag har en klump av rädsla långt inne i mig så vet jag att jag kommer klara det här tillsammans med alla mina nära.

Nu ska jag dyka ner i kyl/frys/skafferi för att se vad man kan äta till middag.