bekännande ord

Det är under ensamma stunder som tankarna hinner ikapp mig. Egentligen borde jag alltid ha människor runt om kirng mig, för det är då jag mår som bäst. Men jag måste ju lära mig att vara ensam. Ikväll har tankar kommit utan att jag har ansträngt mig. Det är alldeles för lätt att känna efter eftersom jag inte har någotning att fokusera på. Borde städa och påta på här hemma, men det är inte så lätt.
Som jag berättade tidigare så känner jag mig konstig i kroppen. Jag är som yr i hela kroppen på nåt konstigt sätt. Har druckit massa vatten, men det hjälper inte. Tänkte att det kunde bero på att det har varit så varmt ute nu de senaste dagarna.
Jag hatar att känna mig slö, men jag kan inte göra nånting åt det. Jag är trött i kroppen och vissa dagar känner jag mig som en 60-70åring i kroppen och då överdriver jag inte. Det är jätteobehagligt och jobbigt framförallt. Jag är ju bara 21år och vill kunna leva friskt som en. Vet att jag inte ska tänka på tröttheten, men vissa dagar är den hemsk och då är det i princip omjligt att låtsas vara pigg och allert.
Tur att min sambo förstår mig och accepterar att mitt liv ser ut såhär. Skönt att familjen och vännerna också förstår. Även om alla kanske inte alltid gör det. Jag gör alltid mitt bästa och vill så gärna göra mycket saker, men som kroppen hindrar mig att göra ibland, inte jämt.
Jag hoppas älsklingen kan pigga upp mig när han slutar. Efter att ha varit ensam hemma hela kvällen så ser jag fram emot att fara ner på stan en stund.