Dagen med det stora plusset

Vi hade varit i Robertsfors i några dagar för att skrapa garaget, även varit hos mormor&morfar i stugan och fiskat och grillat en del, träffat kusinerna och så. Mensen var sen redan då, och jag hade redan gjort ett gravtest som hade visat negativt. Så jag tänkte inte så mycket mer på det. Jag brukar vara lite oregelbunden pga sjukdomen, det är kroppen som bestämmer. Men sen när vi var påväg hem till Umeå igen så pratade jag och J i bilen om det och vi bestämde att vi skulle svänga förbi på apoteket och köpa ytterligare ett test eftersom det gått ca 6 veckor. Så länge brukar det inte dröja i normala fall. Jag var mest rädd att jag hade fått ett återfall i sjukdomen och blivit tvärdålig.

Innan vi var hemma så sa älskling till mig  "om testet visade negativt då gör jag slut", han sa det såklart på skämt.

Vi komme hem och jag gjorde testet, och man ska ju vänta i 5 minuter innan man läser av testet, men redan efter 1 minut så såg man klart och tydligt att det var positivt. Jag stod med världens leende på läpparna inlåst på toan, och samtidigt blev jag vättskrämd. "Vad gör jag nu?" tänkte jag. Jag var ändå tvungen att vänta tills det hade gått 5 minuter för att veta att det stämde. Sen ropade J och frågade hur det gick. Jag visste inte vad jag skulle säga så jag stoppade ner testet i förpackningen med anvisningarna och kastade ut förpackningen på golvet och låste in mig igen. Han gick och plockade upp det och började fråga vad dom dubbla strecken stod för. Sen läste han och jag öppnade dörren. Vi stod och skrattade och kramades sen hade ingen av oss nåt att säga. Vi satt vid köksbordet en lång stund och bara stirrade.

Vi fattade inte att det var sant. Det tog några dagar innan vi förstod att vi ska bli föräldrar. Fast jag tycker fortfarande att det känns underligt. Ska jag bli mamma??? 24 veckor kvar :O

Men nu börjar det bli mer och mer verkligt. Jag märker att kroppen förndras. Magen har börjat växa lite och jag funderar på om det är liten som jag har börjat känna röra sig i magen. <3 Tror det blir ännu mer verkligt när vi får göra ultraljudet.

Jag är väldigt trött nuförtiden, eller jag är mer än trött, jag känner mig sliten. Det känns inge kul, men jag får försöka bita ihop.