Tankar och funderingar

Jag har under de senaste dagarna fått många tankar och bilder i huvudet kring levertransplantationen. Ibland ser jag framför mig hur jag rullas till operationsbordet och ska sövas ner. Känslan jag har, hur det luktar där inne och hur rädd och ensam jag känner mig. 
Mina dåliga dagar kommer allt oftare. Dom dagar då jag känner mig otroligt seg och slut. Jag försöker att övervinna dom och vara som vanligt ändå, men det går inte alltid. Jag märker av det allt mer då jag är ute och rör på mig. Har jag en sämre dag så orkar jag nästan ingenting. Tex idag, då jag gick till Ålidhem och öppna förskolan. Dit gick bra, men hemvägen var hemsk. Det kändes som jag gick i snigelfart och hade hög puls. Usch bara!

Ibland får jag för mig att Dagen D är nära. Kanske ett år bort eller nåt, men sen så får jag kanondagar då jag känner mig hur fräsch som helst. Men ibland när de dåliga dagarna kommer blir jag både rädd, ledsen och samtidigt arg och vill få det överstökat. 
Jag ska försöka få en tid hos min läkare snart så jag kan ställa de frågor jag har så jag kanske kan rensa lite saker från huvudet. Jag vill inte gå och fundera, jag vill leva och ta vara på den tiden jag har medan jag är någolunda pigg. För jag blir inte piggare med tiden. 
Som tur är har jag en underbar dotter som lyser upp dagarna för mig. Har även den bästa fästman jag kan tänka mig. :) 
Vad skulle jag göra utan mina nära och kära runt mig?
Jag hade aldrig klarat mig såhär långt utan er. Jag ska klara hela vägen. Jag vet att jag kommer klara det! Jag vill, och måste! :D
Nu måste jag försöka komma på andra tankar. Men det är viktigt att få skriva av sig ibland :) Det hjälper, i alla fall för mig!

Nu tänkte jag ta mig lite lunch.