Stressande

Jag känner mig väldigt stressad inombords. All beror på att det är så svårt att hitta boende. Vi kan inte bo kvar i våran lilla tvåa hur länge som helst, och inte har man nån chans på de lägenheter man vill ha heller. Eller i de områdena. Det är snart mitten av januari. Lägenheter som ligger ute nu har väl inflyttningsdatum från 1 april vilket inte gör så mycket. Men eftersom det är så svårt att få lägenhet har jag inte direkt räknat med att vi kommer få någon snart heller nästan. Vi har sökt i snart 3 månader och inte ett napp. Jag hade hoppats på att lillan skulle börja förskolan från 1 mars förhoppningsvis på umedalen. Men om vi inte får nåt boende där på länge kan vi ju inte pendla till andra sidan Umeå bara för att. Så det kommer säkert bli så att hon får börja nån stans närmare några månader sen bli förflyttad. Vi som hade hoppats på att slippa göra så. Men jag vill börja jobba mer och vi har inte råd med att jag ska gå hemma hur länge som helst. Även om det funkar så som vi gör nu, men det kan vara bra om vi kan spara lite föräldradagar till senare. 

Dilemma, dilemma. 

Jag orkar inte tänka mer på detta nu. Vi får hoppas att vi hittar nåt boende snart så allt löser sig. 

<3