Klagomål
Var på bröllöp i lördags. Min fina syster och hennes karl gifte sig. Det var hur fint som helst och jag grät massvis. Så otroligt fin hon var (är).
Dagen blev rätt jobbig med tanke på att jag var hängig och hade det varit en vanlig dag hade jag spenderat tiden med att sova. Igår var det en jobbig dag. Usch så sliten jag var. Blev inte direkt friskare, snarare sämre.
Somnade på soffan innan 21 igår och klev upp 13.00 idag. Ja nog är jag inte helt frisk kan jag lova. Både förkylningen och sjudomen segar ner mig just nu.
Börjar vara otroligt less på att inte få må bra och vara pigg. Jag vill jobba, jag vill orka busa oändligt med mitt barn, jag vill orka träna, jag vill orka göra saker om kvällarna. Mina bra dagar blir allt färre och färre har jag märkt. Det har blivit en stor förändring på kort tid tycker jag.
Försöker att inte gnälla inför andra och försöker bita ihop. Bloggen blir väl min klagomålskälla med tanke på att jag hellre skriver än pratar om det.
Dagen blev rätt jobbig med tanke på att jag var hängig och hade det varit en vanlig dag hade jag spenderat tiden med att sova. Igår var det en jobbig dag. Usch så sliten jag var. Blev inte direkt friskare, snarare sämre.
Somnade på soffan innan 21 igår och klev upp 13.00 idag. Ja nog är jag inte helt frisk kan jag lova. Både förkylningen och sjudomen segar ner mig just nu.
Börjar vara otroligt less på att inte få må bra och vara pigg. Jag vill jobba, jag vill orka busa oändligt med mitt barn, jag vill orka träna, jag vill orka göra saker om kvällarna. Mina bra dagar blir allt färre och färre har jag märkt. Det har blivit en stor förändring på kort tid tycker jag.
Försöker att inte gnälla inför andra och försöker bita ihop. Bloggen blir väl min klagomålskälla med tanke på att jag hellre skriver än pratar om det.
Det känns som att jag har 40graders feber, men när jag kollar på termometern så visar den 36.6. Jag är sliten, trött, hög puls, skakig... Ibland vill jag inte inse att detta är mitt liv. Jag vill vara som alla andra.
Men det värsta av allt är att folk inte förstår. Ingen ser mig som en sjuk person. Ingenting syns utåt. Jag kan gå, äta, skratta, jobba, busa, köra bil. Precis som vilket frisk människa som helst.
Eftersom min sjukdom inte syns utåt så tar alla mig som vem som helst. Vilket känns bra, men samtidigt är det jättejobbigt. Om jag säger att jag är trött/sliten tror alla att jag kan lägga mig och sova en stund. Visst kan jag det, men det hjälper inte. Min sjukdom gör mig otroligt sliten och det kommer inte kunna ändras innan jag får min nya lever enligt läkarna. Jag längtar så sjukt mycket att kunna springa igen.
Däremot är jag otroligt glad att jag har min familj, släkt och vänner. Jag är så glad att jag kunnat bilda egen familj trots min sjukdom. Jag är glad att jag får leva och uppleva alla glada stunder i livet. Ingens liv är nog en dags på rosor. Det finns alltid någonting som döljer sig bakom allt. Men jag är trots allt otroligt glad över att jag lever mitt liv, även om det ser ut som det gör.
Men det värsta av allt är att folk inte förstår. Ingen ser mig som en sjuk person. Ingenting syns utåt. Jag kan gå, äta, skratta, jobba, busa, köra bil. Precis som vilket frisk människa som helst.
Eftersom min sjukdom inte syns utåt så tar alla mig som vem som helst. Vilket känns bra, men samtidigt är det jättejobbigt. Om jag säger att jag är trött/sliten tror alla att jag kan lägga mig och sova en stund. Visst kan jag det, men det hjälper inte. Min sjukdom gör mig otroligt sliten och det kommer inte kunna ändras innan jag får min nya lever enligt läkarna. Jag längtar så sjukt mycket att kunna springa igen.
Däremot är jag otroligt glad att jag har min familj, släkt och vänner. Jag är så glad att jag kunnat bilda egen familj trots min sjukdom. Jag är glad att jag får leva och uppleva alla glada stunder i livet. Ingens liv är nog en dags på rosor. Det finns alltid någonting som döljer sig bakom allt. Men jag är trots allt otroligt glad över att jag lever mitt liv, även om det ser ut som det gör.
<3
