Kampen med en kronisk leversjukdom, Resan mot en levertransplantation och Livet som ung förälder.

Min tur

I onsdag började jag känna mig hängig, men tog mig igenom dagen ändå. J hade varit hängig under tisdagen och onsdagen. På torsdagsmorgon kändes det som att jag hade feber. Tempen visade 1 grad mer än normalt. Gjorde mig i ordning och drog iväg på jobbet. Men kände att jag segnade allt mer och mer. Vid lunch kände jag att det gick inte att sitta kvar och bestämde mig för att åka hem. 
Febern stog fortfarande kvar på 1 grad över normaltemp, men för mig räcker det. Min kropp klarar inte så mycket. Trots att jag biter ihop och försöker tänka på annat så gör sig levern påmind och säckar ner hela kroppen. 
Ju längre jag kommer i sjukdomen ju mer stryk verkar jag ta. Brukar inte bli dålig av att bara vara förkyld. 

Idag har jag varit hemma. Sov 2 timmar osammanhängande i natt tror jag. Min hjärna har gått i högvarv och det har inte gått slå av och bara slappna av. Har frysit och svettats. Vid 7 i morse tror jag att jag somnade och lyckades sova en hel timme i sträck innan lillfisan vaknade. Känner mig fortfarande dålig och halsen sviker mig. Hostar och slemmar :/

Har försökt tagit det lugnt, men känner mig stressad. Har kläder som ska strykas, väskor att packas och annat att tänka på. Imorgon ska min syster gifta sig och oavsett hur dålig jag är så kommer jag vara på plats. I värsta fall får jag åka hem och vila en stund på kvällen. Jag gillar inte att vara svag. 
Och om jag inte orkar stryka ikväll får J nästan göra det imorgon åt mig. 


Jag kanske skulle försöka få i mig någonting i magen nu. En macka och en kiwi har jag iaf lyckats äta idag. Känner mig inte alls sugen på mat. Borde ha lämnat prover på sjukhuset med, men får ta det nästa vecka istället. 


Ganska precis 1 år sedan. 

<3



Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()


Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback