Kampen med en kronisk leversjukdom, Resan mot en levertransplantation och Livet som ung förälder.

En Dröm?

Ibland känns det som om jag lever mitt liv som en "dröm". Då menar jag inte att jag tycker allt i mitt liv är som en dans på rosor. Snarare tvärt om. Ibland vaknar jag upp från drömmen och ser mitt liv från en annan vinkel. Jag står vid sidan av och sneglar ner på mitt liv och ser verkligheten, sanningen, The True Story. Det är dessa gånger, när jag kliver åt sidan som jag verkligen inser hur mitt liv ser ut. Jag lever med en sjukdom som till viss del är livshotande för mig. Min lever fungerar inte som den ska, den är inflammerad och det ha gått så långt att jag har en skrumplever. Jag brukar för det mesta kunna prata lätt om min sjukdom. Jag kan berätta att jag inom några år kommer måsta byta min lever. Men det är dom gånger när jag kliver åt sidan som jag inser vad orden jag säger betyder. Skrumplever, levertransplantation. Det är ord som inte låter så bra i mina öron, men jag har lärt mig handskas med orden och har accepterat dem (för det mesta) Däremot får jag bilder i huvudet som jag inte vill se. Jag får en känsla i kroppen jag inte vill känna. Levertransplantation - Ett märkligt ord. Vad betyder det? Byta lever. Vissa tar det nog ganska lätt. Jag med för det mesta. Men ibland så inser man att det inte är någonting litet. Det kommer förändra mitt och min familjs liv totalt. Det är en riskfylld operation som i värsta fall kan sluta med att jag aldrig kommer hem. Detta är något som jag har stoppat undan och inte vill tänka på. Då skulle jag gå under. Jag ser mest fram emot att få ett nytt liv. Orka ta en promenad utan att bli helt slut efteråt. Orka busa oändligt och hitta på massa roligheter med mitt barn/familj. Igår var en sån här dag. Jag gick ifrån min dröm och sneglade ner på mitt liv. Man tänker - Varför just jag? Jag försöker alltid att kontrollera mig själv och mina tankar. För det mesta går det bra, men ibland så orkar man inte med allting. Man kan inte alltid hålla emot, det gör en bara svagare. Jag har fått det finaste i livet. Ett friskt barn som växer och mår bra. Att det ens var möjligt?! Text, text och åter text. Ber om ursäkt för mycket text, men ibland så måste jag få skriva av mig. <3

Permalink Kommentarer (2) Trackbacks ()


Kommentarer

Postat av: Linn

<3

Postat av: Fanny

Åh, jag förstår exakt vad du menar!
Man önskar att någon magiker ska knäppa med fingrarna så är straffet över. En del av mig tror att det ska hända. Fast det gör ju aldrig det.

Man får kämpa vidare helt enkelt! <3


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback