Uruselt

Det känns som att det är mycket just nu men det händer väldigt lite. Jag blir så arg på mig själv att det ska vara såhär. Även om jag inte har valt detta själv så är det frustrerande. Detta är inte jag. Jag är en aktiv tjej, som är vältränad och älskar liv och rörelse. Jag har förvandlats till en slö, svag och tråkig människa. Ja det är väl lite så jag ser på mig. 

Antar att jag har en sämre dag idag. Känner mig rätt sliten. Har varit sliten sen i söndags, men inte lika mycket.
Igår fick jag hjälp med tvätten för jag pallade helt enkelt inte. Jag hatar att erkänna det så mamma fick dra det ur mig.

Det är så pinsamt att man inte ska klara av vardagliga sysslor. Jag brukar alltid göra mitt yttersta i hemmet. Jag försöker laga mat, försöker städa, försöker tvätta...Ofta när jag gör sådant eller annat så blir jag skakis i kroppen, känner mig ansträngd och vill bara lägga mig ner. Men jag hatar att erkänna för mig själv att jag inte alltid orkar. Vissa dagar är bättre än andra såklart.

Ser inte fram emot de kommande åren om jag ska vara ärlig, och jag vette tusan hur jag ska orka med det. Men jag får försöka bita ihop allt jag kan, för jag vet att jag kan. Bara jag vill.

<3