Läkarbesök och helgen

2015-09-28 @ 21:04:36

I onsdags åkte jag och lillan till mina föräldrar. Vi fick träffa lillkusinen, knappt 2 veckor gammal. Jag har ju blivit moster en tredje gång :)

Hur mysigt som helst att få hålla och lukta på bebis. Som jag önskar att vi kunde få ha oss en egen. Men eftersom läget som det är så skulle det inte gå på grund av många anledningar. Så att låna en liten stund fungerar bra just nu. Det är ju mysigt det med.

 

I fredags åkte jag och J till sjukhuset. Det var med blandade känslor och jag var mycket nervös. Vet egentligen inte varför. Men jag hade i alla fall bestämt mig för vad jag skulle säga så det var väl svaret jag var nervös för kan jag tänka mig.

Vi pratade mycket och allting handlade väl om levertransplantation denna gång. Jag berättade om min eländiga trötthet, om hur mitt liv ser ut nu och hur det går ut över familjen och L. Sen även att jag är redo nu. Denna känslan som jag har inför levertransplantationen nu har jag inte haft förr och det är nog ett bra tecken.

Så efter att ha pratat om mina prover (som enligt mig är en djungel. Lär mig aldrig det där) så bestämde vi att det är på tiden för en utredning nu. Min läkare höll med mig.
Jag är inte prio ett, men han tyckte jag skulle göra en utredning. I värsta fall är jag för frisk och får ett nej.

 

Så nu väntas det en rad olika undersökningar den kommande månaden, sen ca om 2 månader från nu får vi åka ner till Stockholm för den slitgiltiga bedömningen.

Kommer få träffa narkosläkare, sjuksköterska, beroendeläkare, dietist m.m. Sen kommer läkare gå igenom allt och bestämma hur det blir.

Nu äntligen är någonting på G. Vi har pratat mycket om detta de senaste 1,5 åren jag och min läkare och nu äntligen händer det något.

Jag är såklart orolig inför detta, men med tanke på hur jag mår nu så vill jag bara göra det och få ett nytt liv. Jag vill börja hitta på saker med min dotter och med hela familjen. Jag vill kunna bidra med saker. Jag vill börja träna igen. Orka. Kunna jobba.


Några timmar efter läkarbesöket var det bara att ladda om. För vi hade sedan långt tillbaka bokatt flygbiljetter till Malmö. En kompis fyller 30 år i december, så han och 2 till hade slagit ihop ett 30 års (90års) kalas som vi var bjuden till. Klart vi inte kan tacka nej till det då dom åkte upp hit på vårat bröllop.
Så under lördagen blev det lite för mycket promenerande och jag har så svårt att säga nej för jag vill ju så gärna. Men jag orkade med festen, men satt mycket. Försökte dansa litegrann för det är ju så trevligt.

I taxin påväg till festen.

På söndagen tog vi en sovmorgon och tog det väldigt lugnt. Sen tog vi en kort promenad. En promenad som för en fullt frisk människa skulle ta 10 min, men i min takt tog 35 min. + att vi stannade av flera gånger.

Jag hade tagit ledig från jobbet idag för jag visste väl redan innan att jag mest troligt skulle vara liggande. Egentligen skulle jag upp och skjutsa J till jobbet, men det sa stopp. Jag tog mig inte upp. Gick upp på toa en gång på morgonen men höll på att falla ihop.
Sen när jag väl tog mig upp åt jag lite frukost, stoppade i mig medicin och stupade i soffan. Så där har jag legat och vilat/sovit hela dagen. Är lite piggare nu. Hoppas på att kunna jobba imorn.

Men nu blir det nog godnatt mina kära vänner.

Permalink Kommentarer (4) Trackbacks ()

Kommentarer

Postat av: Anita

Vilken kämpe du är Hanna.

Postat av: Maria

Vad skönt att det händer något för dig!☀️Det kommer gå jättebra.👍

Postat av: Anonym

Jag är så glad för din skull, jag förstår så väl att du är rädd men du kommer att klara detta och även om du får ett nej så kommer du att få veta varför. Jag var också rädd för att få ett nej, och tyckte hela tiden att jag var för frisk för en transplantation. Jag tänkte att man måste vara jättedålig. Men nu i efterhand så förstår jag hur dålig jag egentligen var, det är som att man växer in i sin trötthet och inte minns hur det var innan. Men de vill ju inte att man ska vara för dålig eftersom man behöver krafter för transplantationen. Det är också bra med din inställning, vad jag förstår så betyder det mycket att du själv är beredd. Jag träffar dig gärna när du kommer till Stockholm och jag kommer att följa dig under utredningen. Hoppas att jag ska kunna vara till stöd när det är din tur. Stor kram till dig Hanna och vilken fin bild på dig. Ami

Postat av: Jonna

Jag har kommenterat dina inlägg förut, säkert två år sedan och hade frågor om graviditet. Stod inte ens på listan då. Allt blev snabbt sämre och förra sommaren blev jag riktigt dåligt en natt och höll på att dö då jag blödde inifrån. Hamnade på listan och fick vänta sju månader. Nu är jag transplanterad sedan fyra månader och mår jättebra! Jag var också rädd för att jag kände mig ändå ganska "frisk" , men nu vet jag hur trött jag var.. Blev inringd två veckor innan transplantationen men fick åka hem efter några timmar då den levern inte var så bra som dom hoppats. Det var tungt..
Det kommer att gå så bra för dig, man har mycket fördelar om man är ung! :)

Trackback