Kampen med en kronisk leversjukdom, Resan mot en levertransplantation och Livet som ung förälder.

September

Ny månad, nya möjligheter?
September. 
Många födelsedagar. Pappa, morfar, svärfar, kompis, syster, och jag blir moster vilken dag som helst.
 
Jag vill ofta gärna tro att jag lever ett vanligt liv. Att allt bara är inbillning. Att jag inte är sjuk..jag kanske bara är väldigt väldigt slö?
Fast nu är det inte så. Jag är inte väldigt slö. Min kropp orkar inte mer än vad jag gör. Ibland får jag nöja mig med att ligga på soffan en hel dag.
Jag är sällan sugen på mat. Jag känner mig hungrig och jag äter, men jag njuter inte av mat längre. Jag orkar knappt laga mat längre. J låter mig nästan inte laga mat längre. Jag förstår honom. Maten blir inte god. Jag orkar inte bry mig om vad jag lagar. Det är huvudsaken jag får i mig någonting känns det som. Detta är såklart inte bra heller eftersom mat är viktigt.
Magen känns uppsvullen och jag vet inte om det är vätska eller inte. Hur vet man det??
 
Tiden får gärna gå lite snabbare nu. Jag ska träffa min läkare men det är 3,5 veckor kvar och det känns som en evighet dit. 
 
Jag vill ha mer energi. Jag vill vara frisk. Jag vill kunna ge mer till min dotter. 
Igår var vi på löptävling, 500m och jag som saknar att kunna springa fick stå och titta på. Jag orkar inte ens lunka 500m. Som tur är sprang J med istället. Men jag som hela mitt friska liv varit aktiv och vältränad tycker det är jobbigt att inte orka. 
 
Mitt i allt detta elände så har vi bokat en week-end i Malmö. Jag och älsklingen är bjudna på 30-års kalas som jag tidigare nämnt och vi kände att det är nu vi har chansen. Får se hur mycker jag kommer orka, men jag vill verkligen fara. 
 
En fantastisk dag som jag aldrig kommer glömma. 
Mannen i mitt liv
 
Nu ska jag och lillan mysa ihop oss och se Bolibompa innan sovdags.

Permalink Kommentarer (0) Trackbacks ()


Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback