Första dagarna efter Op
Jag har väldigt diffusa minnen från när jag vaknade upp på IVA och de första dagarna. Jag vet inte säkert i vilken ordning allting hände.
Jag minns att J och min pappa kom in först. Eller jag har väldigt svaga minnen av att pappa var där, men jag vet att J var där. Jag minns även att min syster bytte av pappa efter en stund. Jag hörde J fråga om han fick hålla min hand. Det absolut första jag sa när jag hade vaknat var "mamma får inte komma in hit" . Hon hade varit förkyld men var väl frisk. Men jag vågade inte träffa henne förrän efter 2 dygn. Det var jobbigt men jag var rädd att bli smittad.
Jag har svaga minnen av att min bror också var in en stund .
Jag fick en tv men tittade inte. Jag hade mest problem med slem i halsen och munnen och var torr i munnen efter den stora sonden i näsan. Spottade och kräktes slem . Ett tag mådde jag jätteilla och kräktes mycket. Då började tankarna gå och jag blev rädd att jag skulle förstöra nåt i magen.
Jag bad om smärtstillande. Mer och mer hela tiden. Min rygg gjorde så ont men inget hjälpte.
Jag minns att rummet kändes väldigt mörkt hela tiden även om det inte var det (fick jag höra sen). Tiden gick k långsamt.
På måndagen frågade jag efter J. Jag ville ha sällskap. Jag fick borsta tänderna och sköterskorna tvättade min kropp. Jag hade feber.
Fi k höra att jag skulle förflyttad tillbaka till avdelningen men minns att jag frågade om det verkligen var bra eftersom jag hade feber. Jag fick en annan säng. En mycket hårdare.
Senare blev jag av med den stora sonden och den byttes till en vanlig sond så jag skulle kunna börja få sondmat. Efter 3 försök satt den på plats. Sen fick jag röntga magen för att se att sonden låg rätt.
Jag gick upp mot 10 kg i vätska i början. Fick en lättare lunginflammation och antibiotika intravenöst.
Jag kunde börja gå lite grann med svävaren. Det gick långsamt och var väldigt jobbigt. Hade fortfarande mest ont i ryggen och ville ha mer och mer smärtstillande. Precis som tidigare hjälpte inget mot ryggen. Det var väldigt jobbigt. Tiden gick långsamt. 10 min kändes som 1 timme. Nätterna var jobbiga. Svårt att sova, ont I ryggen, behövde kissa ofta, svettades massor. Men jag hade väldigt fina levervärden!
På tisdagen fick jag börja äta lite. Macka gick inte för det fastnade i sonden, yoghurt var äckligt. Provade till och med glass och blev äcklad. Ja allt smakade dåligt. Varje måltid tog minst 1 timme. Sen var det mellanmål så det kändes som jag åt hela tiden.
Min familj var var hos mig kortare stunder om dagarna. Jag var ganska borta och hade svårt att fokusera och det var jobbigt att prata. Jag hade gärna haft dem hos mig mer i början men samtidigt behövde jag vila och dom behövde nog lite annan miljö om vartannat. Även om de ofta satt i centralhallen större delen av dagarna.
Kan skriva mer sen.
